viaruteochcyklar

Det var en gång långt, långt, ut på landet ett slott, låt oss kalla det Staffanvallen. Slottet var av rödmålat trä, det hade ett svart tak och fönster så skinande rena att man kunde spegla sig i dom. Slottet bestod av ett kök så stort som en hel kontinent, en gigantisk matsal med guldstolar och guldbord, silverbestick och linneservetter och det serverades pizza från olika delar av Skåne varenda dag. Slottet hade även 4 enorma rum, i rummen fanns både duschar och toaletter. Rummen var så stora och tjusiga att vem som helst skulle ge vad som helst för att få bo där. Runt om slottet fanns ingen vallgrav men fält så stora att ingen varelse på denna jord skulle orka ta sig till slottet. I slottet bodde kungarnas kung. Kungen vars binamn var ”Dan-the-man” hade en passion för något mycket, mycket märkligt. Han inte bara sjöng och dansade utan han även uppfostrade både djur, dvärgar och prinsessor till att bli en ståtlig och enad trupp, som skulle kunna besegra vad som helst. Kungen som hade djur på slottet älskade dom så mycket att de fick bo i ett av de fyra enorma rummen. Han hade en liten, söt apa som förr brukade va modell och brukade därför ofta fastna på tavlor, en ko som råmade ljuvare än någon annan och en kyckling som var så trött att den ibland somnade på olämpliga ställen. Ja, den här lilla kycklingen, som ännu inte fått alla dess fjädrar än, somnade en gång på en kyrkogård. Fortsättning följer…